Adios Maj och välkommen Juni!

Smile... it confuses people! Är helt klart ett av mina bästa citat. Vet inte vart jag riktigt vart jag har fått det ifrån men det passar bra in i min värld. Då jag både måste lära mig att le lite extra. För att jag aldrig tröttnar på att förvåna andra!

Maj månad har gått fort. Har knappt förstått att det i morgon är första juni. Vi kliver bara om några timmar in i månad sex. Gräset och alla löv är så så gröna och många träd står i blom. Mysigt. Jag förundras över omgivningen här där jag bor. Helt makalöst. Jag kan tappa ord för hur fint landskapet är.  Den 21 juni så har vi 19 timmar och 2 hela minuter solsken! || Och efter det vänder det och blir mörkare igen! Snart vinter igen! ;) || Många härliga dagar och nätter att se fram emot! Detta är ju som sagt mitt vändnings år. Från och med detta år har jag bestämt mig för att bli en lyckligare människa. En hälsosammare människa. Helt klart en bättre mig. Jag har nog aldrig känt mig mer levande än vad jag gör idag.

Jag har tänkt börjat att skriva ner hur min träning går, månadsvis. Så även jag själv kan se hur jag utvecklas under min resa. Allt går upp och ner men i slutändan går det mot det bättre. Största förändringen jag märker med träningen är att det bara blir lättare och lättare att börja träna. Speciellt efter ett längre uppehåll.

Maj | 19 aktiviteter | 8h, 18min | 73,4 km | 6:47 min/km | 2696 kcal | 625 meter elevation |
Denna månad har som april varit väldigt upp och ned. Har ju inte kommit igång med hemma gymandet. Har fått lov att sluta en liten stund med löpningen då det gjorde så pass ont att jag knappt kunde gå efter jag varit ute. Men jag har däremot börjat cyklat och även haft min premiärtur på inlinesen så det är ännu fler aktiviteter jag nu sysselsätter mig med! Med detta resultatet kan jag nog nöja mig med. Inte tillräckligt men helt okej. Jag har förbättrat mina resultat från föregående månad i alla fall. Och det är jag nöjd med!

Mitt mål är fortfarande samma. Jag ska springa Hackmora bergslopp 2014. Jag älskar distanslöpning och jag ska försöka hitta en lösning på mitt fotproblem. 


April | 12 aktiviteter | 6h, 14min | 34,8 km | 10:45 min/km | 1751 kcal | 281 meter elevation |
April månad har varit mycket spring och gång. Jag tappade mitt hemma gymandet som jag ska ta tag i nu i juni. Inga ursäkter längre! Fortfarande grymma skavsår får jag av skorna! 

Nu lär det snart vara dags att fota några nya porträtt! Börja bli lite raslös av att kameran inte fått arbetat på en stund! Detta är en av mina få modeller som gärna ställer upp! Sötas i stan ;)

Jag är i ständig sökande efter nya modeller som kan tänka sig att bli fotade av en hobbyfotograf. Hör av er om ni skulle vilja prova!

Och ja kära syster, jag vet mycket väl om att ditt träd blomma. Bestäm bara när! ;)

Random fakta om mig.

Det händer sällan men här är faktiskt ett kort på mig utan att jag håller i kameran. Obekväm till tusen och blond! Spanien 2011, Alicante. 

Jag älskar att skapa något. Så som ett foto. Eller att enbart "piffa" till något. Det är ett speciellt lugn som kommer över en när man sitter vid tex symaskin. Timmar försvinner! Men däremot har jag en annan sida av mig där jag är väldigt duktig på att påbörja saker och sen inte slutföra dem. Allt blir färdigt tillslut men det kan ta sig sin tid. Både positivt och negativt. Det blir en del projekt, för mycket grejer för en liten lägenhet. Men idéerna kan ligga och jäsa lite och bli ännu bättre i slutändan.

Efter jag slutade snusa så blev jag inte bara piggare, mindre ångest, mer livfull osv, men jag har helt och hållet blivit beroende av choklad. När det är något som tynger mig så som pms, extrem trötthet mm mm så är nästan det enda som tröstar choklad. Jag kan bli helt manisk. Sätta mig ner och grina om jag inte får choklad. Helt och hållet beroende. Känslan av att choklad löser alla problem. Och som tur är så gör den det när man har pms, när man är extremt trött och har haft en dålig dag. Det finns ingenting som kan göra en på bättre humör än lite choklad och kramas med min kära D.
Men ångesten finns fortfarande kvar och jag har insett en sak om mig själv. Inte bara att det är ett rent helvete att leva med oro och rädsla hela dagarna. Jag känner mig som en hund som drar hela tiden i kopplet under promenader. En hund som har alldeles för mycket energi och vet inte vart den ska ta vägen så jag tuggar sönder allt som finns inom räckhåll och syn när ingen ser. Men ju mer jag motionerar och ju mer jag tömmer min kropp på energi desto mindre ångest och mindre känsla av den frenetiska hunden inom mig. Jag kan ibland känna hur all energi inne i min kropp vill komma ut. Som en tickande bomb och när jag inte har fått utlopp på ett bra tag av denna energin så kommer ångesten.

När jag var mindre kan jag inte påstå att jag någonsin vart direkt "tjejig". Jag lekte med bilar (även dockor förekom), min favorit färg var/är grön, jag satt aldrig stilla. Till och med min första bästa vän var en kille. Som även förblev min bästa vän tills i fjärde klass om jag minns rätt. Jag till och med jobbar som mekaniker. Så jag vill säga, jag har aldrig varit tjejig direkt. Men av någon anledning så för kanske två-tre år sen så hux flux från ingenstans så började jag iaf bete mig mer kvinnligt. Jag började bry mig mer och mer om kläder och utseende. Jag började köpa och använda mig av högklackat. Jag börja använda mig av mer åtsittande kläder. Jag började köpa kläder som man kunde se min figur på. Nu idag så har jag till och med börjat målat naglarna!

Blod, svett och tårar = success

Jag tror jag snart börjar gråta! Mina fötter, jag vill köpa nya. Dom gör så ont när jag springer och efter jag sprungit. Jag vill kunna springa tills mina ben inte orkar mer, tills dom inte bär mig nå mer på grund av att dom är trötta. Men istället får jag sluta min träning på grund av mina fötter. För att dom gör för ont! För att tårna domnar. Om jag däremot biter ihop, som jag gjorde idag, så klarar man av att intervall träna i 8 km men man får däremot väldigt ont efteråt. Så vad ska man göra åt saken? Det är en fråga jag ställer mig. Jag ska göra fotövningar och sen ska jag kolla om jag kan läsa något mer man kan göra för sina fötter.

Poros, Grekland. April 2013

Måste säga att jag har varit väldigt onyttig på senaste tiden. Men ändå så har jag tappat någonstans mellan 0,5-1 cm i midjan. Och det är jag överlycklig för! Med tanke på hur onyttig jag faktiskt har varit! Det är verkligen en väldig resa detta och det är framgång samtidigt som det är motgång. Det kräver tålamod och man får verkligen glädja sig av alla resultat man får. Oavsett hur små resultaten är. 

Nerds!

Poros, Grekland. April 2013

Just nu blir det en del bilder från Grekland må jag säga. Det blev många lyckade foton därifrån. Jag har umgåtts en del med min kära bror som är uppe på besök denna helg. Både ett par timmar igår och idag har vi umgåtts. Mycket nördande blir det! Men jag har i alla fall kommit fram till att det blir ett nytt objektiv! 28-300! Ett lite allt i allo objektiv! Ska bli härligt då jag lånar bror mins 18-50 glugg. 

Helgens fångst bestod av en "ponny" med bihang? Trista väderdagar passar väldigt bra för svartvita foton. Visserligen så älskar jag svartvit och borde fota oftare med det! Oh well, nu är jag verkligen sugen på att framkalla nya tavlor hem! Har ett par motiv som väntar på att få bli framkallade! 

Romme travbana. Maj 2013

Måste bara tillägga att jag älskar mina nya träningskläder! Ett par löparbyxor från Socs och en ny jacka från Nike. Jackan är såpass underbar att jag knappt vill ta av mig den! Väldigt snygga kläder!

Me happy!

The time has come?

Som jag sa tidigare inlägg att bygga upp en plan för att lyckas med det jag vill. När ska jag ha viljan till att genomföra allt. Det jag vill ändra på och det jag vill uppnå. Vart ska jag hitta min motivation när mitt hopp har slocknat? Detta funderar jag på många gånger. Hur får jag motivationen och även modet, till att genomföra all?

Jag står i startgroparna men känner det att jag är orolig. Orolig för att jag än en gång ska ge upp. Måste se mig om och se vad som kan få mig att motivera mig till tusen. Men framförallt, jag måste lära mig att inte skjuta upp saker till morgondagen. Det är dags att lära sig vad hårt slit innebär på riktigt!

Man måste våga satsa för att komma någon vart. Nu är det dags att lägga i nästa växel och återigen sluta upp med alla mina bortförklaringar. Dags att visa hur mycket krut det är i mig!

Athen, Grekland. April 2013

Nästa steg

Hej och hå! Nu har tiden sprungit iväg igen.. Både på gott och ont. Jag börjar verkligen mer och mer sakna mitt umgänge. Tiden springer som sagt iväg och man hinner inte med allt.

Det värsta med allt känns det som är att jag vet för engångsskull vad jag vill och all denna väntan på att få reda på svaret. Jag tror inte att jag kommer att lyckas. Så jag håller på och försöker bygga upp en plan. En plan som ska få mig att lyckas. Det är dags för att förverkliga nästa dröm. Nästa steg i livet.
Kapitel i mitt liv just nu är inget som jag hade förväntat mig. Efter ett års letande, funderande och förvirring så har jag kommit underfund med vad jag vill. Men hur mycket ska det tas för att nå dit?

Jag håller också på att försöka ändra mina vanor. Försöka bli sund. Just nu kan man ju säga att det inte går alls! Men som jag sagt tidigare. Två steg fram ett steg bakåt! Detta är mitt steg bakåt. En förändring sker inte över natten. Men jag är på god väg! Jag ska bara komma över den där tröskeln igen så jag kan ta nästa två steg. Ska försöka motivera mig med nya träningskläder. Maten lär nog bli påtvingat. Därav så väntar jag en stund till. Har ingen ork till att vara en martyr just nu. Oh well!

Äntligen har jag och D hittat en semester som jag kan koppla av under. Segling, värdens bästa uppfinning! Jag har under i alla fall 3 års tid inte kunnat slappnat av under en semester. Så lite tid och så mycket att göra. Så badsemestrar kan man glömma när man semestrar med mig!
Segling i Grekland är något att rekommendera och något vi kommer att göra igen!