Renovering

Idag är sista dagen på denna vecka. Sista dagen innan måndag. Upp i ottan i morgon för att dra sig till Strängnäs. Enbart två arbetsveckor kvar sen drar jag och vagnen mig vidare.

Vi har kaklat idag. Snart färdigt, lite fogning kvar och småsaker. D valde kaklet och jag var väldigt skeptiskt. Men nu när det sitter där så är jag nöjd! Vi ska byta ut armaturen mot spottar. Ny spis och fläkt blir det också.

Här är iaf lite bilder på dagens arbete. Förvisso går vi i hus-köpar-tankar/bygga-eget. Vi börjar med att gå på visning till nästa helg sen får vi se vad vi gör därefter. Spännande. Det börjar bli lite litet att bo i denna lägenhet så det är mer än dags till att byta upp oss på ett eller annat sätt.. 

Nu är det dags att göra mig i ordning för att sova och för att styra kosan mot Strängnäs i morgon.

Fullt upp med livet!

Hoppsan! Ja som jag sa i förra inlägget, det rör på sig. Det har det minst sagt gjort också. Jag har nu snart jobbat två hela månader på det nya jobbet. Det är mycket att göra. För tillfället så är jag nere i Strängnäs och jobbar så det har gett mig möjlighet att verkligen tagit bilder i denna kommun.

Hemma har vi nu rivit ner kaklet i köket. Inväntar morgondagen för att sätta upp lite ny mosaik. Jag känner mig nöjd för en gångs skull. Jag behöver inte vara på någon annan plats eller vara någon annan för att bara vara.

Ursäkta att jag är upptagen men jag fick fullt upp med livet

För övrigt så vill jag bara berätta om att jag har nu fått en blodad tand för att fota HDR. Vilken... dynamik. Ja menar wow! 

Det rör på sig

Nu händer det grejer! Världen har satts i gungning igen. Jag sa upp mig. Inge mer, nu fick det vara. Efter 4 år på bygget så lyfter jag på hatten, tar mitt pick och pack och byter riktning.

Vi har under semestern bara varit hemma i Sverige. No more, no less. Bilåka är väl vårt optimala resesätt. Det blev runt 130 mil på 4 dagar. Vi hade och har lite ärenden att uträtta så vi passade på att komma hem för att ladda om och se vad som händer nästa vecka.
Jag känner mig ivrig på att se vad som komma skall!

Just nu för övrigt så är det städning och matlagning på schemat. Sen efter det så kanske jag ska ta och börja kolla igenom bilder jag tagit sen vi var i Stockholm och även denna vecka som varit! Kameran har blivit liggandes väldigt mycket nu märker jag.

Tredje Augusti

Augusti! Kan ni tänka er. Månad åtta är redan här. Vilken karusell detta år har varit och bergochdal-banan verkar inte vilja stanna ännu. Av någon anledning så börjar jag känna mig mindre och mindre stressad över framtiden. Att hinna med. Att göra allt.

Jag var inne på att börja plugga igen men kom inte in på linjen jag sökte. Jag övervägde att söka in på en annan utbildning eftersom jag varken kom in på det jag ville eller vill jobba kvar på andra stället. Det som händer är att ett annat jobb sprang på mig. Jag är till 99,9% säker på att jag kommer att tacka ja till detta jobb och lägga pluggandet på hyllan en liten stund till!

Det var även länge sen som jag kände att jag tränade. Även läste något om träning eller rörande kroppen. Finns så mycket jag vill läsa och så lite tid. Efter min infektion som nu börjar bli bättre så hoppas jag *pepparpeppar* att allt snart är bra så jag kan göra en comeback! 

Idag har vi full rulle på tapeterna! Först handla käk nu på morgonkvisten, Hacke och hjälpa min bror med bilen. Efter det så ska vi åka båt och grilla ikväll. Ta ett par kalla och njuta av livet. Morgondagen bjuder förhoppningsvis på uppvak vid vattnet. Soooova bååååt!

För övrigt försöker jag komma på vad jag mer ska berätta om vad som händer i livet. Jag har börjat skrivit lite om kameran och allt som berör. Har bara en liten seg start så kom med tips om vad ni vill veta!

Rekommenderad läsning

Kan jag ha hittat svaren på mina problem. Efter alla fysiska problem jag har haft på senaste tiden som läkarna inte kan hitta något som skulle ha varit fel. Jag har utslag och fått oren hy som aldrig förr. Jag tog upp detta om utslagen med en vän för inte så länge sen och hon frågade direkt om jag inte åt mycket choklad. Jo visst, mängden har ökat på senaste tiden men inte så mycket. Så jag började fundera på vad hon sa. Jag märkte att acnen blev från bättre till sämre igen när jag stoppade i mig en kexchoklad. Jag tror att hon kan ha rätt till viss del med chokladen. Jag googlade och började läsa häpnadsväckande saker om just komjölken.

Komjölken - Kalvens föda eller människans? Hälsa eller ohälsa? Getmjölk ett bättre alternativ?

Detta är en väldigt intressant blogg med mycket fakta att ta till sig av. Skribenten tar upp att komjölk och bröstmjölk skiljer sig med vilka näringsämnen, vitaminer, proteiner mm. som finns i dom två olika mjölkarna. Hur stor förlust av alla vitaminer och enzymer det blir efter pastörisering. Även om allergi och magsmältning av tex proteinet kasein tas upp.

"Kalciumet i pastöriserad mjölk kan helt enkelt inte hanteras av kroppen." 

Han tar även upp att behandlad komjölk associeras med tex: Acne, allergier, astma, kolik, luftvägsbesvär, bihåleinflammation, benskörhet, hudutslag som som eksem, magkramp, reumatiskt så som artrit och fibromyalgi (led och muskelvärk), depressioner, diabetes. Det är en lång lista med olika sjukdomar.

Jag undrar jag om detta verkligen kan stämma. Upp till bevis, jag tänker testa!

Kortfattad förklaring om systemkamera

Att fota är för mig det största intresset. För att vara enbart en amatörfotograf så tycker jag själv att jag kommit en bra bit på vägen. Hur jag efter alla tusen och åter tusen exponeringar jag tagit har tränat upp mitt öga för detaljer, lärt mig hantera kameran har varit en process utan dess like. Nu när en av mina kära vänner nyligen köpt en egen systemkamera, samt att jag får frågor från annat håll ibland, så tänkte jag göra en snabbgenomgång. När jag väl förstod vad allt stod för, vad de gjorde, så trillade polletten ner. Sen dess har jag tagit mil steg som den amatör jag är! Att ha en förståelse för hur bländaren och slutaren påverkar exponeringen kommer att göra så du snabbt kan komma bort från de automatiska lägena och få dig att hantera manuellt läge.

För nikon (För Canon)

Auto är som det låter. Kameran gör precis allt själv, det enda du behöver göra är att sikta och trycka på knappen.. Och detta kan vara (läs är) väldigt irriterande. Den väljer om du vill använda dig av blixten eller inte. Hur hög/låg ISOn ska vara. Hur stor/liten bländaröppning samt hur lång/kort slutartiden ska vara.

P - Programautomatik. Påminner om auto-läget men du väljer själv hur vidare du vill använda dig av blixt eller inte. Du kan även ställa in vilket ISO-tal du vill använda dig av. Kameran väljer med andra ord själv vad bländaren och slutaren ska ha för inställningar medan du väljer hur vida du vill ha blixt eller inte mm.


A (AV) - A står för det engelska uttrycket Aperture som betyder öppning/bländaröppning. Bländaröppningen styr hur mycket ljus objektivet ska släppa in under exponeringen - 

Om du väljer inställning A (AV) på din kamera så väljer du att enbart styra bländarens öppning. Kameran själv kommer ställa in slutaren efter vad den anser vara korrekt. Detta läget är optimalt om du vill fota macro, porträtt, landskap mm.

Bländaren är som sagt den som styr hur mycket ljus som kommer in genom linsen. Ju större öppningen är desto mer ljus kommer in. Hur stor öppningen är kan man se genom att veta vilket bländartal man använder sig av. Exempel på bländartal är f1.8, f4, f5.6, f8, f11. Det finurliga är att komma ihåg att f1.8 är störren än f11. Varför tänker jag inte gå in på utan ni får nöja er med att de bara är så. För den som vill kan man läsa det här. Ju större bländaren blir ju kortare skärpedjup kommer det bli i bilden! 

Bilden till vänster på hunden ser man ett kortare skärpedjup. Där ögonen är skarpa medan nosen och speciellt allt bakom är framför/bakom skärpan. Bländartalet ligger mellan f1,8-f5,6

Bilden till höger är ett bra exempel på en mindre bländaröppning. Här är skärpedjupet långt och så gått som allt är i fokus. Bländartalet ligger mellan f11-f22

Med hjälp av bländaren kan du bestämma hur många detaljer du vill visa upp i ditt foto. Macro fotografering brukar man kunna använda sig av f1.4-f4, porträtt f5,6-f8, landskap f8-f22. På ett ungefär


S (TV) - Det engelska uttrycket på S är  Shutter som betyder slutare. Den styr hur länge bländaren ska hålla sig öppen. Med den kan du bestämma om du vill ha bländaren öppen i 30 sekunder eller 1/4000 sekund.

Om du däremot väljer inställning S (TV) så kommer du bestämma vilken slutartid din kamera kommer att ha. Detta är suveränt om du är osäker på vilken bländare du sk

a ha om du vill fota något som rör sig. Om du vill frysa ett föremål som rör sig i höga hastigheter så använder du en väldigt kort slutare. Däremot om du tar nattbilder kan du behöva använda dig av en väldigt lång slutartid men när du väl ska fotografera nattbilder så rekommenderas du att använda det med ett stativ och manuellt läge.



Bilden till vänster är ett exempel på en rörlig bild. Den är tagen med en slutare på 1/500 som gjorde det möjligt för mig att frysa rörelsen.







Bilderna nedanför är två exempel på kvälls och nattfotografering. Inställningen på den vänster bilden är 30 sekunder, f11 bilden till höger 20 sekunder, f10.

Som nybörjare kan det vara bra att ha en lathund med sig tills man kommer ihåg hur allt hänger ihop. Och självklart ju mer man fotar ju fortare går det tills man har lärt sig. Jag sparar lite på att förklara hur och när man använder sig av ISOn. Samt att jag återkommer mer om tips mm.

Vad krävs egentligen?

Jag har så många tankar men ändå känner jag mig tom. Jag har inget att skriva om. Jag har inget jag riktigt vill skriva om. Efter många om och men så försöker jag skriva ner något för att tömma mitt huvud så det verkligen blir tomt.

Jag var hos läkaren för mer än en vecka sen. Allt jag fick tillsvars var löften och vad han trodde. Inga svar på frågor. All smärta och ovetskap har gjort att jag har tappat glöden, motivationen till att göra något. Humöret är så mycket sämre. Jag har haft svårt med att cyklat sakta på plan mark. Ibland så har smärtan varit så ihärdig att jag trott att mina ben inte skulle kunna bära mig nå mer. Att mina knän bara skulle ge vika.
Jag tror att jag nu har kommit till en vändpunkt. Om jag nu inte blir för hetsig utan tar det försiktigt så kanske jag kan bli bra utan några bakslag. Jag som är en impulsiv människa vet knappt hur man tar det lugnt. Jag har gjort ett träningsschema. Som inte innefattar så många benövningar och enbart gång och lätt cykling så jag kan få en chans att sträcka ut musklerna lite.

Vad krävs det för av mig för att verkligen hålla i detta. Inte göra för lite eller för mycket? Hur ser man till att man inte gör för mycket?

Jag har hela helgen fotat. Jag fick verkligen tillfället att använda och lära mig ett och annat av blixtfotografering! Fick en beställning som jag nu har utfört. Ska bara träffa upp.. ehm, kunden? för att se vilka fotografier som hon vill ha.

Idag säger vi hejdå till en kär vän som ska flytta till England. På återseende kompis! :)

I morgon är dagen D här. Första urvalet inför höstens högskolor.

Stay Strong

Det är snart drygt en månad sen jag skrev. Jag har påbörjat flera olika inlägg men inte slutfört dom.  Allt från att berätta om min dag, nya utmaningar, lite inspiration och mycket gnäll. Men jag har inte känt för att dela med mig av dessa tankar,  förens idag.

För drygt en månad sen så tänkte jag börja utmana mig med att cykla 1 mil om dagen i minst 10 dagar i streck. Blev inte så för jag har haft värkar. Mycket av de dessutom. De senaste två veckorna har varit olidliga men det verkar äntligen som om det börjar bli bättre. Hoppas!
Doktorn sa att det troligtvis var en inflammation i slemsäckarna. Jag är inte så jätte nöjd med min vårdcentral då jag inte känner att jag fick någon vidare hjälp eller svar på mina frågor. Jag har däremot gjort en massa egen informations sökning. Tex, hur det uppkommer, vad symptomen är, hur man blir behandlas, hur man kan förhindra det osv. Och jag må då säga, det finns både lätt information och sen finns det väldigt omfattande information.

Det största bakslaget, förutom att jag har ont och kanske får gå så här i ett par veckor till, är att när jag väl kan börja träna igen så är jag tillbaks på ruta ett. Jag måste verkligen lära mig att träna i på rätt nivå och inte bli för ivrig. Hur man nu lyckas med det då jag är en väldigt intensiv, impulsiv och energiskott till människa. Oftast. Ska även försöka lägga om min träning så jag inte enbart kör stenhård löpning utan prövar något lugnare och mindre slitsam träning också.

Så fort mina knän börjar funktionera som de ska så ska jag anta min egna utmaning. Cykling. Men innan dess så blir  det att försöka sig på med lite yoga! 

Romme, Borlänge. I Bakgrunden syns Nybrobaken.

Lycka på flera nivåer!

Idag var en bra dag, gårdagen var däremot toppen! Igår började vi med att ta sovmorgon och lite morgon mys. Packa lite grejer, ladda kameran och lite annat plock innan vi tog bil med släp till Torsåker. Min kära D och hans vän skulle åka cross. Jag följde med för de vill så gärna ha bilder. Så sagt som gjort så tog jag nog runt 750 bilder.
Idag gjorde jag något jag har längtat efter. Jag var ute och sprang! Inte långt, men jag sprang! Jag var iaf ute i 40 minuter i spöregnet och sprang! Vilken härlig känsla, lycka. Jag prövar nu med att köra original sulorna istället för dom andra jag hade i. Hoppas på att det blir bättre av att göra på detta sätt!

Nu är det snart dags för att krypa ner i sängen. Blir en tidig start på dagen i morgon. Jag får nämligen finafin besök före kl 9 imån - Ja jag tycker det är tidigt! Men det är det värt! Ååååh vad jag längtar! Vi ska äntligen efter så många månader ifrån varandra träffas!

- Grannarna får sig nog ett uppvaknande om de inte redan är vakna. Jag behöver dammsuga innan vännen min kommer! :)

Om dagen idag var bra, gårdagen toppen så måste morgondagen bli underbar!

Times flies!

Det är skrämmande vad fort tiden har gått och för första gången så menar jag verkligen att det är skrämmande. Oftast så använder -i alla fall jag- man ord i form av uttryck men denna gång så menar jag bokstavligt talat att det är skrämmande hur fort tiden går just nu. Jag önskar att vi kunde stanna i vår lilla lycko-bubbla en längre tid!

Vi har lagt äntligen lagt i båten så i fredags så tog vi oss en tur. Från Torsång, grillning (jag gjorde min första hemmagjorda potatissallad någonsin, och gått blev det!) och övernattning i båten ute vid Sunnanö. Inget slår nog vår mysiga morgon som vi hade. Jag var till och med utan telefon en kortare tid pga batteriet tog slut!

Makalös dagar har vi haft. Med mycket skratt och lagom sysselsättning. Man känner hur levande man är. Pirret i magen som inte försvinner. Jag blir utan ord ju mer jag inser vad jag har missat av livet. Det känns som om jag har vaknat på nytt och precis öppnat ögonen för första gången. Förutom de lyckliga stunder med nära och kära så blir jag hur förbluffad över hur vacker världen är.

Minnen

Av någon anledning, som är okänd för mig, så har jag inte så mycket minnen från när jag var liten. Mitt minne är bokstavligen kort. Kanske därför jag klamrar mig fast vid alla dessa foton. Det finns inget som jag skulle bli mer ledsen över att förlora än alla mina foton. De är de som håller mina minnen vid liv.

In the end, the only thing you really own is your story. Skrivet av någon som är okänd för mig. Dessa kloka ord är ett annat av mina favorit citat. Genom mina foton berättar jag min historia.

Detta är nog ett av mina favorit kort på min kära vän T. Alltid lika roligt att ha henne som model.

Lycklig

Jag funderar över vad som gör mig lycklig.. Jag kan komma på mycket. Allt från sambos varma kramar, till att umgås med en väldigt bra vän. Se syskonbarn tjuta av lycka. Med andra ord kärlek. Men vem blir inte lycklig av kärlek? Lyckan för mig kan även vara när jag lägger in bilder jag nyligen tagit och inser hur bra det blev! Eller ett träningspass som kändes hur bra som helst. Men högst upp på min lyckolista ligger min käraste D. Han är min bästa vän och har plats nr ett.

På tal om D, i morgon kommer båten fram! Härligt. Kanske blir lite båt åkande till nästa helg då. Morgondagen blir alltså att hämta och städa båten. Oljebyte. Tvättning. Stoppa i batterierna, se så att den startar och går mm.. Hoppas på bra väder så att vi kan göra allt i morgon.

Nu börjar planerna smidas om nästa fotoprojekt. Att fota min barndomskompis och hennes syskon som hennes mamma så snällt ha frågat om. Och självklart ställer man upp! Det är alltid lika roligt. Senast idag så åkte jag lite snabbt hem till syrran min och fotade hennes barn. Jag är nöjd med resultatet. Man känner hur man växer allt mer för varje gång.

Adios Maj och välkommen Juni!

Smile... it confuses people! Är helt klart ett av mina bästa citat. Vet inte vart jag riktigt vart jag har fått det ifrån men det passar bra in i min värld. Då jag både måste lära mig att le lite extra. För att jag aldrig tröttnar på att förvåna andra!

Maj månad har gått fort. Har knappt förstått att det i morgon är första juni. Vi kliver bara om några timmar in i månad sex. Gräset och alla löv är så så gröna och många träd står i blom. Mysigt. Jag förundras över omgivningen här där jag bor. Helt makalöst. Jag kan tappa ord för hur fint landskapet är.  Den 21 juni så har vi 19 timmar och 2 hela minuter solsken! || Och efter det vänder det och blir mörkare igen! Snart vinter igen! ;) || Många härliga dagar och nätter att se fram emot! Detta är ju som sagt mitt vändnings år. Från och med detta år har jag bestämt mig för att bli en lyckligare människa. En hälsosammare människa. Helt klart en bättre mig. Jag har nog aldrig känt mig mer levande än vad jag gör idag.

Jag har tänkt börjat att skriva ner hur min träning går, månadsvis. Så även jag själv kan se hur jag utvecklas under min resa. Allt går upp och ner men i slutändan går det mot det bättre. Största förändringen jag märker med träningen är att det bara blir lättare och lättare att börja träna. Speciellt efter ett längre uppehåll.

Maj | 19 aktiviteter | 8h, 18min | 73,4 km | 6:47 min/km | 2696 kcal | 625 meter elevation |
Denna månad har som april varit väldigt upp och ned. Har ju inte kommit igång med hemma gymandet. Har fått lov att sluta en liten stund med löpningen då det gjorde så pass ont att jag knappt kunde gå efter jag varit ute. Men jag har däremot börjat cyklat och även haft min premiärtur på inlinesen så det är ännu fler aktiviteter jag nu sysselsätter mig med! Med detta resultatet kan jag nog nöja mig med. Inte tillräckligt men helt okej. Jag har förbättrat mina resultat från föregående månad i alla fall. Och det är jag nöjd med!

Mitt mål är fortfarande samma. Jag ska springa Hackmora bergslopp 2014. Jag älskar distanslöpning och jag ska försöka hitta en lösning på mitt fotproblem. 


April | 12 aktiviteter | 6h, 14min | 34,8 km | 10:45 min/km | 1751 kcal | 281 meter elevation |
April månad har varit mycket spring och gång. Jag tappade mitt hemma gymandet som jag ska ta tag i nu i juni. Inga ursäkter längre! Fortfarande grymma skavsår får jag av skorna! 

Nu lär det snart vara dags att fota några nya porträtt! Börja bli lite raslös av att kameran inte fått arbetat på en stund! Detta är en av mina få modeller som gärna ställer upp! Sötas i stan ;)

Jag är i ständig sökande efter nya modeller som kan tänka sig att bli fotade av en hobbyfotograf. Hör av er om ni skulle vilja prova!

Och ja kära syster, jag vet mycket väl om att ditt träd blomma. Bestäm bara när! ;)

Random fakta om mig.

Det händer sällan men här är faktiskt ett kort på mig utan att jag håller i kameran. Obekväm till tusen och blond! Spanien 2011, Alicante. 

Jag älskar att skapa något. Så som ett foto. Eller att enbart "piffa" till något. Det är ett speciellt lugn som kommer över en när man sitter vid tex symaskin. Timmar försvinner! Men däremot har jag en annan sida av mig där jag är väldigt duktig på att påbörja saker och sen inte slutföra dem. Allt blir färdigt tillslut men det kan ta sig sin tid. Både positivt och negativt. Det blir en del projekt, för mycket grejer för en liten lägenhet. Men idéerna kan ligga och jäsa lite och bli ännu bättre i slutändan.

Efter jag slutade snusa så blev jag inte bara piggare, mindre ångest, mer livfull osv, men jag har helt och hållet blivit beroende av choklad. När det är något som tynger mig så som pms, extrem trötthet mm mm så är nästan det enda som tröstar choklad. Jag kan bli helt manisk. Sätta mig ner och grina om jag inte får choklad. Helt och hållet beroende. Känslan av att choklad löser alla problem. Och som tur är så gör den det när man har pms, när man är extremt trött och har haft en dålig dag. Det finns ingenting som kan göra en på bättre humör än lite choklad och kramas med min kära D.
Men ångesten finns fortfarande kvar och jag har insett en sak om mig själv. Inte bara att det är ett rent helvete att leva med oro och rädsla hela dagarna. Jag känner mig som en hund som drar hela tiden i kopplet under promenader. En hund som har alldeles för mycket energi och vet inte vart den ska ta vägen så jag tuggar sönder allt som finns inom räckhåll och syn när ingen ser. Men ju mer jag motionerar och ju mer jag tömmer min kropp på energi desto mindre ångest och mindre känsla av den frenetiska hunden inom mig. Jag kan ibland känna hur all energi inne i min kropp vill komma ut. Som en tickande bomb och när jag inte har fått utlopp på ett bra tag av denna energin så kommer ångesten.

När jag var mindre kan jag inte påstå att jag någonsin vart direkt "tjejig". Jag lekte med bilar (även dockor förekom), min favorit färg var/är grön, jag satt aldrig stilla. Till och med min första bästa vän var en kille. Som även förblev min bästa vän tills i fjärde klass om jag minns rätt. Jag till och med jobbar som mekaniker. Så jag vill säga, jag har aldrig varit tjejig direkt. Men av någon anledning så för kanske två-tre år sen så hux flux från ingenstans så började jag iaf bete mig mer kvinnligt. Jag började bry mig mer och mer om kläder och utseende. Jag började köpa och använda mig av högklackat. Jag börja använda mig av mer åtsittande kläder. Jag började köpa kläder som man kunde se min figur på. Nu idag så har jag till och med börjat målat naglarna!

Blod, svett och tårar = success

Jag tror jag snart börjar gråta! Mina fötter, jag vill köpa nya. Dom gör så ont när jag springer och efter jag sprungit. Jag vill kunna springa tills mina ben inte orkar mer, tills dom inte bär mig nå mer på grund av att dom är trötta. Men istället får jag sluta min träning på grund av mina fötter. För att dom gör för ont! För att tårna domnar. Om jag däremot biter ihop, som jag gjorde idag, så klarar man av att intervall träna i 8 km men man får däremot väldigt ont efteråt. Så vad ska man göra åt saken? Det är en fråga jag ställer mig. Jag ska göra fotövningar och sen ska jag kolla om jag kan läsa något mer man kan göra för sina fötter.

Poros, Grekland. April 2013

Måste säga att jag har varit väldigt onyttig på senaste tiden. Men ändå så har jag tappat någonstans mellan 0,5-1 cm i midjan. Och det är jag överlycklig för! Med tanke på hur onyttig jag faktiskt har varit! Det är verkligen en väldig resa detta och det är framgång samtidigt som det är motgång. Det kräver tålamod och man får verkligen glädja sig av alla resultat man får. Oavsett hur små resultaten är. 

Nerds!

Poros, Grekland. April 2013

Just nu blir det en del bilder från Grekland må jag säga. Det blev många lyckade foton därifrån. Jag har umgåtts en del med min kära bror som är uppe på besök denna helg. Både ett par timmar igår och idag har vi umgåtts. Mycket nördande blir det! Men jag har i alla fall kommit fram till att det blir ett nytt objektiv! 28-300! Ett lite allt i allo objektiv! Ska bli härligt då jag lånar bror mins 18-50 glugg. 

Helgens fångst bestod av en "ponny" med bihang? Trista väderdagar passar väldigt bra för svartvita foton. Visserligen så älskar jag svartvit och borde fota oftare med det! Oh well, nu är jag verkligen sugen på att framkalla nya tavlor hem! Har ett par motiv som väntar på att få bli framkallade! 

Romme travbana. Maj 2013

Måste bara tillägga att jag älskar mina nya träningskläder! Ett par löparbyxor från Socs och en ny jacka från Nike. Jackan är såpass underbar att jag knappt vill ta av mig den! Väldigt snygga kläder!

Me happy!

The time has come?

Som jag sa tidigare inlägg att bygga upp en plan för att lyckas med det jag vill. När ska jag ha viljan till att genomföra allt. Det jag vill ändra på och det jag vill uppnå. Vart ska jag hitta min motivation när mitt hopp har slocknat? Detta funderar jag på många gånger. Hur får jag motivationen och även modet, till att genomföra all?

Jag står i startgroparna men känner det att jag är orolig. Orolig för att jag än en gång ska ge upp. Måste se mig om och se vad som kan få mig att motivera mig till tusen. Men framförallt, jag måste lära mig att inte skjuta upp saker till morgondagen. Det är dags att lära sig vad hårt slit innebär på riktigt!

Man måste våga satsa för att komma någon vart. Nu är det dags att lägga i nästa växel och återigen sluta upp med alla mina bortförklaringar. Dags att visa hur mycket krut det är i mig!

Athen, Grekland. April 2013

Nästa steg

Hej och hå! Nu har tiden sprungit iväg igen.. Både på gott och ont. Jag börjar verkligen mer och mer sakna mitt umgänge. Tiden springer som sagt iväg och man hinner inte med allt.

Det värsta med allt känns det som är att jag vet för engångsskull vad jag vill och all denna väntan på att få reda på svaret. Jag tror inte att jag kommer att lyckas. Så jag håller på och försöker bygga upp en plan. En plan som ska få mig att lyckas. Det är dags för att förverkliga nästa dröm. Nästa steg i livet.
Kapitel i mitt liv just nu är inget som jag hade förväntat mig. Efter ett års letande, funderande och förvirring så har jag kommit underfund med vad jag vill. Men hur mycket ska det tas för att nå dit?

Jag håller också på att försöka ändra mina vanor. Försöka bli sund. Just nu kan man ju säga att det inte går alls! Men som jag sagt tidigare. Två steg fram ett steg bakåt! Detta är mitt steg bakåt. En förändring sker inte över natten. Men jag är på god väg! Jag ska bara komma över den där tröskeln igen så jag kan ta nästa två steg. Ska försöka motivera mig med nya träningskläder. Maten lär nog bli påtvingat. Därav så väntar jag en stund till. Har ingen ork till att vara en martyr just nu. Oh well!

Äntligen har jag och D hittat en semester som jag kan koppla av under. Segling, värdens bästa uppfinning! Jag har under i alla fall 3 års tid inte kunnat slappnat av under en semester. Så lite tid och så mycket att göra. Så badsemestrar kan man glömma när man semestrar med mig!
Segling i Grekland är något att rekommendera och något vi kommer att göra igen!

Träning gör mig lycklig!

Jag har en envis förkylning som inte verkar vilja försvinna! Jag får väl lov att träna bort den! Jag som har problem med lock för öronen utan förkylning. Jäklar vad ont det gör när jag är förkyld. Inte roligt då jag vet att jag ska ut och flyga på tisdag!

Jag hade nog det bästa träningspasset någonsin igår! Jag blir helt överlycklig när jag märker att min träning förbättras. Att man blir lite starkare efter varje pass man gör! Ett av mina delmål var just att klara av plankan i 45 sekunder (då jag aldrig klarat av det tidigare). Äntligen och vad lycklig man blir! Det var som en spärr i hjärnan släppte och polletten ramlade ner.
Efter 1 timme styrka och stretch så gick jag ut för att leta efter något ställe jag kunde löpa på! Och jag hittade det! Även med löpningen så verkade polletten ramla ner! Min löpteknik blir bara bättre och bättre! Man börja känna krafterna i bena och vilken energi som finns! Däremot måste jag träna upp ryggen mer! Det är svårt att hålla denna hållning fortfarande!

Eftersom jag har problem med mina fötter. Att dom ömmar och till och med gör så att det blir smärtsamt att belasta till och från. Speciellt utan skor. Därav så har jag börjat gjort fotövningar. Själva övningarna kommer från denna blogg jag följer. Får se om/hur mycket det hjälper!

Nu idag är det den enda dagen jag och D är lediga tillsammans denna vecka så vi ska passa på att springa ärenden och ha en mys-onsdag! Kvalitetstid! Vi får iaf 5 lediga dagar nästa vecka! Och på söndag så är vi, läs jag, hundvakt!

Koma

Filippinerna februari 2013

Nu så är jag färdig med att sortera bilderna som skall ges bort! Blev ett par stycken så hoppas de blir nöjda. Ska bara försöka få min kära sambo att vakna från koman i soffan där han somnade framför något helt galet dåligt Irene Huss.. Well well! Nu ska vi se om vi kanske ska slå igång boogeyman istället!

Konstigt humör!

Ja vart tog den där energin vägen som jag hade för ett tag sen? Har haft nå konstig humör de senaste dagarna. Men jag hoppas på att de blir ett par dagar nu som är med bättre humör. Och att jag kan bli av med feberkänslan och halsont (som känns när jag sitter en längre stund och inte har ätit på länge) så jag kan börja träna igen..

Nu efter många om och men så har vi hämtat en ny sängram som vi fick av min syster! Vi har nog varit lovade den ramen sen 6 månader tillbaks! Snabba ryck! ;) Sen passade jag på att byta gardiner. Skönt med att få väck de hemska gardinerna från sovrummet. Men det blev lite runt flyttandes på de då jag tog de vita gardinerna från vardagsrummet. Så även vardagsrummet fick nya gardiner. Sen blev det lite ommöblering här hemma! Nu ska vi snart köpa ny soffa och nytt köksbord! För vi fick också fyra stolar från syster yster. ^^

Nu har jag snart gått igenom alla Filippinos bilderna så jag och D ska gå igenom och kolla vilka vårt filippinska sällskap ska få.. eller ja, sällskapet vi hade på Filippinerna!  

Bloglovin

Nu ska vi se här om jag lyckas få igång detta. Nu har jag återigen fixat ett medlemskap på Bloglovin. Insåg att jag ville följa, se, hitta andra bloggar så det var lika bra.


Follow my blog with Bloglovin

Energin vart tog du vägen??

Energin är inte på topp just nu. Den har saknats helt och hållet idag! Men jag har nog bara mig själv att skylla på! Igår fyllde ju D år. Hela 25 år! Och det betyder ju att vi ska fira födelsedag. Vi levde på fika igår. -.- Men men.  Dessutom så har jag fått tillbaks mitt sockersug. Det måste väck! Sockerberoendet försvinner efter en veckas tid. Men det är en riktigt jävlig vecka.

För övrigt så fick jag kämpa mig igenom kondis passen idag. Hua! Jag höll ett lugnare tempo. Men jag gjorde det! Och jag blev piggare över att få svettas lite. Och jag har precis kommit underfund med hur man ska klara av att stå i plankan. När man säger "andas lugnt" då menar man verkligen att andas lugnt! Men det kräver visserligen alla mina krafter och all min fokusering men jag lyckas komma ner till en lugn andning och volá! Helt plötsligt orkar man stå mycket längre! Att fokusera på något annat än tid och smärta gör även så att tiden går fortare.

Nu ska jag hämta linimentet och massera min onda knöl jag har i axeln. Efter det blir det en dusch och lite tigerbalsam för jag har en stor bumling, som inte är huvudet, på en av mina axlar! AJ!

Bror min under julafton 2012

Jag ska ta och komma ihåg att jag ska göra en liten lathund om lite småtips, inställningar och bra att tänka på till resan som svägerskan ska göra. Det blir typ i mörker utan stativ gör du såhär.... i ljusa förhållanden gör du såhär istället.. Hoppas på att den kan komma till hands!

Sen ska jag även ut och instruera min syster om lite ljusförhållanden någon dag som hon så snällt bad om! Of course jag ställer upp! Bara roligt! :D Kanske även jag kan få nå tips eller egna idéer på nå nya motiv ute! Funfun!

Ett faktum och en bitter sanning om ditt beroende!

Kastar upp lite information som jag hittade på sund.nu

Snus är finmald tobak med tillsats av bland annat salter, aromämnen och fuktbevarande ämnen. I snus ingår dessutom cirka 2500 kemiska ämnen, till exempel bly, kadmium, arsenik, nickel, polycykliska kolväten och radioaktivt polonium. Snus innehåller tusen gånger mer nitrosaminer än vad som är tillåtet i livsmedel som skinka och öl. Nitrosaminer kan vara cancerframkallande.

Även detta

En gång nikotinist – alltid nikotinist

Nej. Alla kan sluta med nikotin, men en del har svårare än andra. Det finns hjälpmedel nikotinläkemedel som fördubblar chansen att lyckas och rökavvänjare som ger tips och råd.

Snus och stress - en livsavgörande faktor

Stressnivån i samhället stiger. Många tar en snus för att varva ned när tempot blir för högt. Men nikotinet i snuset fungerar inte avslappnande. Istället "stressar" det hjärta och blodkärl och höjer hjärtfrekvensen med upp till 10-20 slag per minut. Idag beror omkring hälften av alla dödsfall i Sverige på hjärt- och kärlsjukdomar. En orsak till många av dessa är typ 2 diabetes - den vanligaste formen av diabetes. En studie som Karolinska Sjukhuset har genomfört visar att den som snusar tre dosor i veckan ökar risken för typ 2-diabetes med 300%. För snusare kan stress betyda skillnaden mellan liv och död.

Risker med snusning

Det är vanligt att få skador på tandköttet om man snusar. Snus innehåller cancerframkallande ämnen. Snusning ger ökad risk för cancer i bukspottskörteln. Det finns också ett samband mellan snusning och skador på leder och muskler, nedsatt hörsel, minskad möjlighet att bli gravid.

Det är inte vanligare att få hjärtinfarkt om man snusar än om man inte gör det, men risken för att en infarkt ska vara dödlig är större. Enstaka undersökningar pekar på att det finns en ökad risk för snusare att drabbas av stroke och diabetes men klara bevis saknas ännu.

Slutasnusa.se finns och är en bra sida! 

Ett beroende från helvete som ska ransoneras bort!

Detta är som sagt mitt sätt att sluta snusa och det har funkat för mig. Idag lever jag på ett helt annat sätt och jag känner mig oerhört glad över att jag tog steget att sluta snusa. De mörka tiderna är nu förbi och därav Lucky nr 13

"Ransonering, A och O!

När det kommer till trappa ner och få lite mera kontroll på begäret så gäller ransonering. Jag ransonerar när jag ska till jobbet. Senast tog jag med mig 6 st snusar då jag jobbar 11 timmar. 5 snusar lyckades jag med! Om jag inte gör detta så kommer jag bara för att jag kan, att snusa mycket mycket mer. Det finns många till hands. Och så lättåtkomligt! Därför ransonering!

Men jag måste ha något annat till hands för att "ersätta" snusen. För att ha något att göra. Tuggummi funkar utmärkt för min del pga att jag kör på mint smak på snuset."

Innan jag slutade så vande jag mig med att snusa mint snus. Mint snusen finns även i mindre portioner men största delen så var det för att få liknande smak på tuggummina.

"Ransonering, 5 st snusar. Jobbtid 8 timmar. Denna dagen känns skit med att försöka på ransoneringen. Men eftersom jag inte har några fler med mig så är det bara att gilla läget. 

Dagens jobb gör mig förbannad. På något sätt måste jag försöka bryta det och försöka vara positiv. Det är svårt att hålla beroendet i schak när man är förbannad! Får försöka avreagera mig på något vis så jag kan gilla läget med arbetet också. Det svåraste tillfällena är när man är arg.

Ett bra tips är att inte ha dosan i närheten av dig. Låt bli att ha den nära till hands. Låt den ligga en bit bort. Vet vart den är men så att du måste resa på dig för att ta en snus. Så att det blir ett större moment till att ta den dära snusen."

Detta gjorde att jag fick fundera på om jag verkligen behövde någon. Just ransonering och att inte ha dosan på mig gjorde allt mycket lättare för min del. Sen fans det ju som sagt dagar då allt var åt helvete och man inte var så duktig. Men pga ransoneringen så kunde jag inte överskrida antalet jag ha de med mig. Till slut fick jag lov att lägga upp en plan. Jag började gå efter klockslag. 

"Ransonerade 5 st snus plus en mini. Stor ransonering kändes det som men nu när kl är 1300 håller jag på att avlida känns det som. Två timmar till jag "får" ta en ny...

Min kropp skriker och snart gör nog jag det med!

Skriker efter en snus. Jag känner det i hela kroppen. Den är matt, lite domnad och en huvudvärk som ligger och gror vid tinningen. 

Tuggummi verkar inte funka. Jag börjar sakta men säkert längta tills detta begär är över. Jag börjar höra en röst i huvudet på mig som säger "you can do this!" "Jag kan klara mig till kl 1500. Ska vi slå vad?" Så jag funderar på om jag ska anta vadet med mig själv.

Jag tror jag äntligen börjar bli redo för att ta fighten. Huvudvärk, magvärk, svettningar. Bring it on!"

'Cause it makes me that much stronger, Makes me work a little bit harder, It makes me that much wiser, So thanks for making me a fighter"

Jag har alltid varit ganska duktig på att utmana mig själv. Och när jag kommer till en viss gräns så är det bara att haka på. Go whit the flow! Jag blir att peppa mig själv och jag kommer med störst sannolikhet att genomföra det jag blev så pep över att göra! Men allt har sin tid, sina motgångar och det gäller bara att vänta ut stormen och stå som en segrare. Be strong! 

"Det går lättare och lättare. Nu har jag kommit så pass långt att jag har bestämt mig för att en dosa ska räcka 4 dagar... det är en stor förändring för mig. 

Tack vare ransoneringen så har detta gått väldigt bra. Jag har kunnat haft koll på hur mycket jag snusat.

Jag känner mig duktig. Lite stolt. Jag skulle vilja unna mig något som belöning men vet inte vad. Av någon konstig anledning så vill jag börja vara ute och springa. Jag vill köpa mig ett par löparskor. Vi får se. Jag undrar om jag ens kan springa eller om det bara kommer att göra ont."

Att äta regelbundet hjälpte mig att snusa mindre. Mellanmål och mat. Det är när jag är som hungrigast allt går som mest åt helvete. Att äta regelbundet är något att rekommendera överhuvudtaget. 

Idag så äger jag mina egna löparskor. Riktigt bra sådana också! Jag unnade mig det nästan en månad efter att jag började fundera på att börja springa. Och springa är livet!

Att belöna dig med något titt som tätt är en väldigt bra idé då du har lurat belöningsreceptorerna i hjärnan ett längre tag så kan det kännas otroligt skönt med att belöna dig med något. Det kan vara allt från bakelse till skor! Men för att det ska vara en belöning så kan det inte gå till överdrift! 

Leffe Jr

Idag har jaag fått ett kort besök av syster min med Leffe Jr. Passade på att ta ett par kort. Det blev ett så himla fint ljus! Porträtt med barn som motiv är nog de roligaste. Mycket enklare (så länge det är på deras villkor!) än nervösa, obekväma vuxna. Men visserligen har även det sina fördelar. ;)

Ett beroende från helvete med hysteri, stress, trötthet och ångest!

Jag tänkte dikta ner om lite tips hur jag lyckades och fortfarande lyckas med att vara snusfri. Även hur jag mådde före, under tiden och efter jag slutade. Som jag nämnde i förra inlägget så har det krävts ganska mycket från mig. Innan jag slutade så var jag hysterisk, stressad, trött och lätt ångest nästan dagligen. Detta skrev jag i november till mig själv

"Hysteri

Över allt, över yrke. Du ska klättra så högt det går, tjäna så mycket som det går, helst bli miljonär. Över familj. Du får inte vara för gammal eller ung, när du blir förälder. Men absolut inte för gammal!  Hysteri över att du ska vara hälsosam. Hälsosam men ohälsosamt smal. Du ska se ut som en modell. Smart som Einstein. Sen utöver allt detta så ska du ha en fritid som du alltid har roligast på, mycket semester för man ska åka utomlands minst tre gånger om året. 

Stress, mental stress...

Att gå ifrån jag klarar inte detta till jag klarar det till åter igen jag klarar inte detta. Denna inställning måste jag ändra på för jag ska, jag kommer klara detta!

Alla pratar om utveckling på jobbet, att utvecklas. För min del går utvecklingen bakåt tycks det. Jag har börjat glömma, börjat tvivla på mig mer och mer. Jag måste lära mig att inte tvivla. Att jag faktiskt kan. Att även jag och inte bara alla andra är duktiga och kan. Jag kan!

Övertänker, överanalyserar, över, över, över! Allt bara snurrar i mitt huvud och jag lyckas inte göra något åt det! Kan det vara så att min hjärna går på övervarv och därför som allt blir så svårt? Som tex D, han verkar inte tänka på något alls många gånger. Frågar man så får man oftast "vet inte" eller "jag koncentrerar mig". Om något är jobbigt och man är på jobbet kan man få svar som "jag hinner inte tänka på det nu". Men hur gör han?? Hur kan han sålla bort tankar och inte jag?"

Detta var efter jag bestämt mig för att sluta snusa men innan jag hade gett det ett försök. Jag är så glad att jag inte längre har kvar min hysteri, min stress. Idag känner jag mig oftast välmående, energirik och positiv. Jag tvivlar inte riktigt så pass mycket på mig själv, jag satsar lite mera. Jag är helt enkelt en bättre version av mig! Detta liv vill ingen ha. Inte ens en martyr vill leva som jag gjorde. Så varför utsätter vi oss för allt detta?

"Nu är det en månad kvar. En del av mig vill börja denna snusfria livet redan nu. En röst inom mig säger "varför vänta".  Medan den andra delen är förtvivlad och har redan börjat saknat tiderna med snuset. Jag är rädd att jag ska få leva med denna längtan och saknaden hela livet. 

Det är dags att avsluta detta kapitel i livet och sikta på något bättre!

Jag har börjat funderat på om man tänker för mycket. Att konstant ha något på hjärnan som snurrar runt, runt som gör att man blir deprimerad och osäker. Att aldrig få låta hjärnan vila. Jag önskar jag kunde sluta tänka. 

Trötthet, en konstant trötthet som finns där."

All förtvivlan. Över vadå? Har man aldrig varit fast i skiten så kan man nog tro att det är lätt som en plätt att bara sluta. För vissa kanske det är det. För mig var det de inte. Det var så många blandade känslor. Rädslan jag hade över att leva ett liv med en längtan som aldrig blir uppfylld. Att leva med en känsla som om att något fattas. De känslorna var skrämmande. Ibland får jag ett sug. Idag känner jag att det mest är irriterande än frustrerande. Hatkärlek. Jag vill ju så klart ta en men den sidan av mig blir bara mindre och mindre. Idag tror jag att en dag kan jag leva ett liv utan suget, utan att bli påmind. En dag.

Wind Of Change

Nu jävlar har jag åter igen kommit igång med träningen. Signade upp mig på ett 6-månaders program. Hela kroppen skriker av välmående numera! Det vart lite knaggligt att komma igång igen efter att jag gjorde illa mig men nu så. Nu är jag här igen. Två steg framåt ett steg bakåt! Det tar tid att ändra på sin livsstil. Det krävs jobb för att ändra på sig och det krävs tålamod.

Jag har lyckats med att sluta snusa, vart snusfri i över 3 månader nu. Och jag har lyckats med att börja träna. För 4 månader sen så gjorde jag varken eller. För 1 år sen så sket jag fullständigt vad jag åt också.   Så dessa framsteg tog sin tid, krävde mycket kraft och tålamod. Men jag har lyckats kommit såhär pass långt! Det måste räknas som något?

Bror min var upp under påskhelgen och hälsade på. Jag passade på att fråga denna donnan om hon ville bli fotograferad. Detta är en av bilderna. Finns ett par till som blev skapligt bra! Denna bild var nog den ända bild jag gillade i svartvitt. 

Muskelbristning

Muskelbristning är när muskelfibrerna går sönder. När en muskelbristning bryter ut kan det handla om att hela muskeln är skadad eller bara enskilda delar. En lokal blödning i och kring den trasiga muskelvävnaden uppstår vid en s.k. muskelbristning.

Beroende på hur vältränad en muskel är avgör hur lätt en skada uppstår. En otränad muskel har större risk för att bli överbelastad, och där av få en muskelbristning än en vältränad muskel. Genom stor belastning under kortid eller låg belastning under längre tid eller ouppvärmda muskler kan orsaka muskelbristning.

Om man är en av de olyckliga och få sig en sträckning så ska man så fort som möjligt lägga ett tryckförband som kan minska svullnad och blödning. För att påverka rehabiliterings tiden så mycket som möjligt så ska man ha påbörjat PRICE inom två till tre minuter.

Pressure (tryck): Lindningen bör sitta på 30-60minuter. Lossa trycket och lindan lindas om med jämna mellanrum. 

Rest (vila): Vila helt enkelt under de närmaste dagarna! Fortsatt aktivitet kan förvärra skadan. 

Ice (kyla): Kylan ger en lokalt smärtlindrande effekt. Placera aldrig is direkt på huden för att undvika frostskador.

Compression (kompression): De första dagarna bör ett kompressionsförband användas för att behålla trycket mot vävnaden och avlasta området. På natten kan man ta bort kompressionsbandaget.

Elevation (högläge): Högläge av den skadade muskeln påverkar hur  svullet och vätskeansamlat det blir runt skadan. Detta borde göras under de första 2-3 dagarna.

• Lindan lindas alltid i riktning mot hjärtat och kroppsdelar placeras alltid minst 30 cm ovanför hjärtats nivå vid högläge.

När man ska till att börja träna igen så ska man se till att värma upp ordentligt och träna lugnt och försiktigt. Efterhand kan man öka träningen. Överskrid inte smärtgränsen. Om man är otränad bör man inte belasta muskeln i början av träningspasset. Håll musklerna varma med skyddande klädsel!


Och jag tror knappt det är sant! När jag var ute och sprang i fredags (eller lördags, svårt att komma ihåg dagarna nu förtiden) så halkade jag. Tänkte inte så mycket på det utan fortsatte och springa klart varvet. Igår började jag fundera lite. Den dära smärtan i framsida lår släpper inte efter det.. Den är lika ihärdig nu som då, om inte värre.

Tänk om man hade vetat lite mer om detta? Då hade jag kanske inte haft ont idag. Frågade min PT idag om hur jag skulle göra. Blir gång och träna överkroppen ett par dagar. Mmm.. va ska man säga, IT SUCKS! 

You want me down on earth, but i am up in space

Helt färdig! Efter nästan 4 träningspass är mina armar fyllda med bly och benen bär mig knappt! Nu har jag bara 3 pass kondition, 15x2 dips och 15x2 bredbenta benböj med min mina 5 kilos hantlar kvar att göra. Får se om jag orkar göra allt detta idag. Det är ju fredag så skulle kunna träna hårt med kondition imån istället.

Har mått lite halv kasst sen i söndags så det betyder att jag har orkat tränat varannan dag. Vilken medfört att jag missat tre timmar som jag ska träna ikapp! Men efter mega passet idag så tror jag som sagt att jag fortsätter imån istället med ett mega kondis pass. 

Samt att jag har under denna vecka ätit dåligt. Får väl försöka få i sig så mycket det går men det är inte lätt när det tar stopp. Fast när det kommer till mig så kan jag inte vara för hård på maten hela tiden. Belöningssystemet måste få något för all möda. Då menar jag inte att man åker till McDonalds och efter det klämmer i sig wienerbröd.. nej men något extra.

Idag funderar jag på om man skulle ha myst ner sig i soffan med lite gurka, banan och äpple tillsammans med en film kanske? Och D så klart! 

Morgondagen ser ut att bjuda på lite utomhusaktivitet. Korvgrillning på ösjön! Mysigt ju! :) Sen ska jag nog svänga in på kupolen och köpa mig en ny jacka som jag såg på rean. Nya vinterjackor köper väl alla på vårrean? ;)

31 Mars så ställer vi om klockan till sommartid! Härligt! Får snart ut och springa utan att halka på isen (annars föredrar jag våren framför sommaren)!

Boracay, bilder

Jaha, välkommen feber! Jag hoppas du inte är här för att stanna... 

Eftersom jag nu blev dålig så har jag haft tid och minimalt lite energi till att fixa lite bilder! Alla dessa bilder är från när vi var i Filippinerna. På ön Boracay. Kan inte vänta på att få åka utomlands igen! Nästa anhalt blir Grekland!

Eftersom jag nu inte har gjort något mer än ett par promenader idag så får jag lov att träna igen alla dagar jag kommer missa under andra tillfällen!

Har pratat lite med D också. Om hur vidare jag ska göra. Gå upp på heltid igen eller vad? Lite mer klirr i kassan skulle vara skönt men isf så vill jag börja på ett nytt skift.
Åh det är dags att börja knåpa ner flera rader på ett CV. Dags att börja söka lite jobb. Nu har jag bestämt mig för vad steg ett är i alla fall. Spännande!

Dag tio

Idag är det dag tio av min träningsperiod med Kick-start. Och med lite kramper, lite humörsvängningar och av att känna sig lite hängig, trött och nere (pga hormonerna) så har de 5 senaste dagarna känt lite motigt faktiskt. Men det var något jag visste skulle komma. Nu kan det bara bli bättre! Förutom att jag har ont i magen och är lite lätt illamående idag och jag vet inte varför?

Efter dessa dagars träning så känna jag att min kropp och själ svävar på moln samtidigt som man är tung som sten till och från av träningsvärk. Känns härligt att ha kommit igång igen. Det var visserligen tungt i spåret. Konditionen blir bara bättre och bättre. Använder mig av appen RunKeeper för att hålla koll på lite siffror. Distans och tid. Lite roligt är det att se hur mycket kalorier man bränner.

Man känner verkligen förändringen i kroppen! Man känner sig fräschare, piggare, mindre stressad, mindre mensvärk(!) och även mindre hormonsvängningar. Allt detta får mig att bli så mycket gladare. Bara av att känna förändringen i kroppen är helt fantastiskt!

En sak jag fortfarande inte däremot tycker om. Att väga maten. Att gå efter "såhär mycket måste du/får du bara äta". Så därför försöker jag lära mig vad som är lagom. Räknar på köttet och på dom "stora" kolhydraterna och se till att jag äter minst 100 gram grönsaker.
Jag har insett att detta är en väldigt stor förändring i mitt liv! Så för att vänja mig vid denna nya livsstil ska jag låta denna procedur ta sin tid. Inge stress. Inte vara för strikt. Fundera mer på vad jag äter, hur ofta jag äter och hur mycket jag äter. Äter jag mer mellanmål och regelbundet så är jag inte nå sötsugen alls! Märker även att när jag slarvar med maten blir mitt humör mycket sämre och väldigt fort! Så äta och dricka regelbundet. 2 liter vatten är inga större problem längre!

Måste börja fundera på hur jag gör efter denna månad är slut! Träna hemma det vet jag att jag ska göra! Inte mer med det! Det känns helt klart bättre av att vara hemma än på ett gym med massvis med människor!

Tagbilar, Filippinerna

Men ska jag förlänga mitt medlemskap på samma sida som jag använder mig av nu (som funkar väldigt bra)? Eller ska jag pyssla ihop ett eget schema? Och skulle jag satsa på den där andra träningsprogrammet, Run 4 Fun? Som sagt, det finns några saker att fundera på. Vilket är det bästa sättet att fortsätta att träna?

"The will to conquer is the first condition of victory"